#43. ”Sjörövarsång”
Det börjar alltid mycket trevande:
något om vedstaplar, lite om en häst
du inte behöver skämmas över, örnen
som svävar över havet ser sig över axeln,
och något om att gräva ner skräpet.
Sen fladdrar Jolly Roger, kanonerna mullrar.
Jag ligger med fingret redo på triggern
och darrar av förväntan. Håll, håll, håll –
och ge dem vad de tål.
Det blir rom sen. Arrrr. Arrrr.
Nu knuffade jag diktkräket i ryggen
så att den stapplar ut på plankan.
Sjunker obönhörligt.
Mitt träben sjunger.
(Efter läsningen av ”Mörkläggning”, ur William Staffords ”Rapport från en avlägsen plats” översatt av L. Nordström, och ”Haves ord 61-63” ur ”Eddan”, tolkade av Edvin Thall)
—————
#44. ”Fundamentalism”
Det kallas att vara kunnig
då du vet vad världen redan vet
och någon annan visat dig svaret
du upprepar med enögd övertygelse.
Jag säger: det är som att prata med
en beslutsam vägg. Jag byter spår:
dessa tröga tåg fraktar klor och hörntänder.
Liknar inte gräset
med låga månar efter skyfall.
Maskrosor och kullar rullar över ända,
vänder sig på sidan för fred.
(Efter läsningen av ”På platsen för provsprängningen”, ur William Staffords ”Rapport från en avlägsen plats” översatt av L. Nordström, och ”Haves ord 64-66” ur ”Eddan”, tolkade av Edvin Thall)
—————
#45. ”Potatisland”
Ovanför trampar
han som svalde
en klump i halsen
efter beskedet.
Under de bekymrade stegen
lyssnar med öppna ögon
svala knölar (jordens ofödda barn)
efter svalornas svirrande flykt.
(Efter läsningen av ”Efter det där ljudet, efter den där synen”, ur William Staffords ”Rapport från en avlägsen plats” översatt av L. Nordström, och ”Haves ord 67-69” ur ”Eddan”, tolkade av Edvin Thall)
Stefan Albrektsson Poesi 