#49. ”Vaggsång”
Vinden vaggar björkens grenar,
ett svart nätverk
mot mörknande himmel.
Björken andas stilla,
ett barns andning
efter en dag av lek.
Inom mig vaggar också
något som vill mig väl.
Koltrastens ekvilibristiska kvällssång
lyfte taken från husen
som en katt skakar vatten från tassarna.
(Efter läsningen av ”Rädslan”, ur William Staffords ”Rapport från en avlägsen plats” översatt av L. Nordström, och ”Haves ord 79-81” ur ”Eddan”, tolkade av Edvin Thall)
—————
#50. ”Icke-händelser & felringningar”
Först höll jag på att stryka med eftersom navelsträngen virats om halsen.
Här föll jag baklänges och missade stenen med en hårsmån.
Där hängdes jag nästan i ett kabellås.
Här kvävdes jag av en påhälsande Krupp och ambulanspersonalen höll mig utanför ambulansens fönster på väg till akuten.
Där höll jag på att glida ner från ett isigt tak.
Här gick jag igenom isen en mörk kväll.
Där lyckades bensinen slockna innan det var för sent.
Här höll limångorna på att stänga ner hela systemet (det sista ljuset föll som ett dammkorn).
Där genomströmmades jag av elektricitet i en avbruten grillfest.
Här svepte en lastbil förbi mitt huvud och rufsade bara till det långa håret.
I den där korsningen gjorde jag en saltomortal genom luften efter att en framrusande bil sänt mig på flygfärd (missade dessutom en trottoarkant vid landningen).
Här sitter jag nu som ett rullande hjul, tryggt på en stol, lurar listigt ännu en gång den där vars namn Whitman hörde och översatte i det frasande ljudet av våg efter våg mot stranden.
(Efter läsningen av ”Vid det onationella monumentet längs den kanadensiska gränsen”, ur William Staffords ”Rapport från en avlägsen plats” översatt av L. Nordström, och ”Haves ord 82-84” ur ”Eddan”, tolkade av Edvin Thall + lite Walt Whitman ”Out of the cradle endlessly rocking”)
—————
#51. ”Om vampyrer, skenbart”
Det lyckliga livet finns
på andra sidan glaset
(där finns inget grönt gräs)
och drar förbi på skärmen,
alltid utom räckhåll.
Ett par skor är torkat skinn från ett dött djur
som hålls samman av lim och trådar.
Någon annan har köpt alla rättigheterna
och säljer tillfälliga självbilder.
Vi köper mening som inte sträcker sig längre
än till vilken läppglans som passar
nyansen på din nya väska.
De där barnen med blå ansikten
sitter avskärmade i blått sken,
blott sken sitter kvar i ansiktet
som doften av ensamhet.
(Efter läsningen av ”Att vara amerikan”, ur William Staffords ”Rapport från en avlägsen plats” översatt av L. Nordström, och ”Haves ord 85-87” ur ”Eddan”, tolkade av Edvin Thall)
Stefan Albrektsson Poesi 