#55. ”Cirkelresonemang”
Det är trångt
bakom pannbenet,
samma karusell
snurrar runt runt
omkring ett ”om”.
Frusna känslor.
Hur kommer det sig
att isen inte ligger kvar
så lydigt som vi hoppas?
Himlen vaknar i ett rosa täcke.
Efter trettio minuters
spinnande på glansisen
kom vi ingenstans.
Orden utan grepp,
söta och kalla.
Jag käkar upp
William Carlos Williams
förbannade plommon
och tänker på
den svåra enkelheten.
(Efter läsningen av ”När jag tänker på att en kritiker kallat mig enkel”, ur William Staffords ”Rapport från en avlägsen plats” översatt av L. Nordström, och ”Haves ord 97-99” ur ”Eddan”, tolkade av Edvin Thall + och, fritt ur minnet: William Carlos Williams ”This is just to say”)
—————
#56. ”Bänklivet”
passerar dagligen
de som gnager naglar
de ensamma sitter
fyller sig med tomhet
– den dyra drycken –
den förtärande sorten
hittar inte hem
(Efter läsningen av ”Ögonblicksbild mellan några byggnader”, ur William Staffords ”Rapport från en avlägsen plats” översatt av L. Nordström, och ”Haves ord 100-102” ur ”Eddan”, tolkade av Edvin Thall)
—————
#57. ”Beautiful”
Ginsberg har låtit sitt huvud vara många saker.
I en uppriktig akt av att lita på lösa löften
avslöjar han sig själv för sig själv,
förvånas och tycker inte om det han ser.
Han köper då ett dubbelt medvetande
i San Francisco, på platsen där träden faller i skogen
utan att någon hör och tvingas därför jaga två kaniner
utan att lyckas fånga någon och utan att gripas själv.
(Efter läsningen av ”Vad hände egentligen med alla beatnicks?”, ur William Staffords ”Rapport från en avlägsen plats” översatt av L. Nordström, och ”Haves ord 103-105” ur ”Eddan”, tolkade av Edvin Thall)
Stefan Albrektsson Poesi 