#67. ”Det lilla ljus jag har”
Den yngre handen
som inte visste vad den grep,
eller vad den vad den ville gripa.
Ingen är så intelligent
att denne alltid förmår ha fel.
Därför kan jag ha fördrag:
Far var vilse,
stod i snön
ensam i varje stad.
(Efter läsningen av ”När min döde far ropade”, ur Robert Blys ”Min dom blev tusen år av glädje” översatt av B. Gustavsson och M. Ringgren, och ”Loddfafners tal 19-21” ur ”Eddan”, tolkade av Edvin Thall)
—————
#68. ”Pneumatologi”
Vi är många som stapplar
vacklar halta.
Vinden blåser tillbaka
den tappade lappen
och du blir hel igen,
och de döda i sina gravar
kan slappna av
och inte hålla så hårt i intet.
(Efter läsningen av ”Vindens lekfulla gärningar”, ur Robert Blys ”Min dom blev tusen år av glädje” översatt av B. Gustavsson och M. Ringgren, och ”Loddfafners tal 22-24 ” ur ”Eddan”, tolkade av Edvin Thall)
—————
#69. ”jag minns det som kommer”
det är ett helande hopp
eld häver sjukdom
jord botar allt
jag ligger i luften
vågorna sköljer
stiger och sjunker
sorg och sot och nöd
och sandstranden sväljer regn
(Efter läsningen av ”En dikt är ett sätt att minnas”, ur Robert Blys ”Min dom blev tusen år av glädje” översatt av B. Gustavsson och M. Ringgren, och ”Loddfafners tal 25-27” ur ”Eddan”, tolkade av Edvin Thall)
Stefan Albrektsson Poesi 