#76. ”Om dagen/Om natten”
Här tar inte sången slut även om stjärnorna sjunker.
Jag har lovat att följa som en bärare av minnen.
Om dagen som redlöst driver omkring.
Om natten lämnas breven öppna på bordet.
Om dagen formskiftar livets alkemist.
Om natten vänder en sten guld i floden.
Om dagen skakas kuddarna inför natten.
Om natten äter dimman upp hotellet.
Om dagen somnar gästerna i vanligheten.
Om natten vaknar de desorienterade.
Om dagen läggs yxan vid din sida.
Om natten klyvs erfarenheten.
Om dagen går trädgårdsmästaren ut.
Om natten tar inte sången slut.
Om dagen sjunker alla stjärnor.
Om natten följer jag.
(Efter läsningen av ”En gnu”, ur Robert Blys ”Min dom blev tusen år av glädje” översatt av B. Gustavsson och M. Ringgren, och ”Runosången 1-3” ur ”Eddan”, tolkade av Edvin Thall)
—————
#77. ”Hitta ut”
stegen i leran blir en karta
fotavtryck av förvirrat förnuft
på barken tecknar du ankare och åror
men utan roder och tigande telefon
jag tittar på den hand jag levt med hela mitt liv
den vittnar om monotonin i att vara du
(Efter läsningen av ”Giordano Bruno och fotavtrycket i leran”, ur Robert Blys ”Min dom blev tusen år av glädje” översatt av B. Gustavsson och M. Ringgren, och ”Runosången 4-6” ur ”Eddan”, tolkade av Edvin Thall)
—————
#78. ”Att ha sitt på det torra”
Redan i vaggan börjar läckaget.
Det går åt två håll.
Vad hjälper lök? Bin? Berg? Vass?
(Efter läsningen av ”Mose vagga”, ur Robert Blys ”Min dom blev tusen år av glädje” översatt av B. Gustavsson och M. Ringgren, och ”Runosången 7” ur ”Eddan”, tolkade av Edvin Thall)
Stefan Albrektsson Poesi 