#88. ”Målning”
Jag är inte den som målar självporträtt.
Ljuset räcker aldrig ända fram
och den andra halvan ligger i djup skugga.
Ljuset tränger in under dörrspringan
och jag smyger för att inte bli sedd
genom det öppna fönstret.
Jag önskar bara en lycklig avfärd,
att byta några få enkla ord,
och med ett penseldrag tvätta natten ljus.
(Efter läsningen av ”Rembrandts porträtt av Titus i röd hatt”, ur Robert Blys ”Min dom blev tusen år av glädje” översatt av B. Gustavsson och M. Ringgren, och ”Vaftrudners ordskifte 3” ur ”Eddan”, tolkade av Edvin Thall)
—————
#89. ”Trampen”
Av gången trött och törstig
bjuds jag att sätta mig ner
och tänka på det enda
som hästar tänker på.
Jag låter händerna täcka
det dubbla ansiktet
och rister till eftersom vi
inte har kommit längre
och att vi inte har nånstans att gå.
(Efter läsningen av ”Pitzeem och stoet”, ur Robert Blys ”Min dom blev tusen år av glädje” översatt av B. Gustavsson och M. Ringgren, och ”Vaftrudners ordskifte 4” ur ”Eddan”, tolkade av Edvin Thall)
—————
#90. ”Precis framför ögonen”
Kråkan är inte så kräsen
då den hackar det torra köttet
från en skatas avslitna vinge.
Bläcket tränger in i fingrarna.
Språket växer långsamt som hår.
Min nacke är blottad.
Jag sitter med en måne i knät
och räknar brinnande bildäck.
Knytnäven pumpar som en manet.
Kråkan gömmer sin vinge
och när jag sluter boken
klättrar vi båda vidare.
(Efter läsningen av ”Isolde och grävlingen”, ur Robert Blys ”Min dom blev tusen år av glädje” översatt av B. Gustavsson och M. Ringgren, och ”Vaftrudners ordskifte 5” ur ”Eddan”, tolkade av Edvin Thall)
Stefan Albrektsson Poesi 