#94. ”Att ta sig över till andra sidan”
Jag ber inte om ursäkt
för denna flod av ord.
En lastbil fylld av avundens stank
dundrar förbi på motorvägen.
Bakom ryggen på Mose dränks
egyptiernas armé i Röda havets djup.
Pennan är mitt redskap
för masskonstruktion.
(Efter läsningen av ”Baal Shem Tov och Francis Bacon”, ur Robert Blys ”Min dom blev tusen år av glädje” översatt av B. Gustavsson och M. Ringgren, och ”Vaftrudners ordskifte 9” ur ”Eddan”, tolkade av Edvin Thall)
—————
#95. ”Mellan platåerna”
Dessa slätter öppnar sig och jag sätter det okända huvudet i pant.
Vi lämnade kvar mörkret i mörkret, hemligheten avslöjas:
jättens skalle välver blå himmel och benen är berg på alla sidor.
Jag har sett så mycket sten, så mycket ben, så många ruiner, så mycket halm.
Det är långt till havet och småsakernas lycka är inom räckhåll.
Tålamod att vänta. Ingen vaktar skatten och skörden är stor.
(Efter läsningen av ”Tjechovs kål”, ur Robert Blys ”Min dom blev tusen år av glädje” översatt av B. Gustavsson och M. Ringgren, och ”Vaftrudners ordskifte 10” ur ”Eddan”, tolkade av Edvin Thall)
—————
#96. ”Att låna eld”
Försöker läsa. Slår ner ögonen.
På håll låter tågavgångar som tid.
Jag delar frukten av detta nu.
Först skrapar pennan mot pappret,
sedan låter tangentbordet som knaprande möss.
Himlen är grå, sluten som en tonårsflickas dagbok.
Mina fingrar färgas röda av grönt bläck.
Nerudas jord är också min jord.
Jag äter den med glupande aptit.
(Efter läsningen av ”Är det gnistans fel?”, ur Robert Blys ”Min dom blev tusen år av glädje” översatt av B. Gustavsson och M. Ringgren, och ”Vaftrudners ordskifte 11” ur ”Eddan”, tolkade av Edvin Thall)
Stefan Albrektsson Poesi 