#100. ”Tidig höstaning”
Ibland går sommaren med käpp
genom otaliga otåliga vindar
bär den bud med sin växande tunga.
Det spinner en virvel. Allt cirklar.
Den där Spirean är en sköldpadda
sluten om sig själv liksom jag.
Inom kort fallande äpplen som talar troget
om att det ena byter plats med det andra,
ett slöseri som inte kan ifrågasättas.
(Efter läsningen av ”Mörka höstnätter”, ur Robert Blys ”Min dom blev tusen år av glädje” översatt av B. Gustavsson och M. Ringgren, och ”Vaftrudners ordskifte 15” ur ”Eddan”, tolkade av Edvin Thall)
—————
#101. ”List”
Jag får syn på den sluge
vars uppgift är att dölja vad vi behöver inse.
När han bär sin sjuhövdade son under armen
erbjuds vi magra löften om att hitta vägen ut.
Men jag har överlistat dem genom att tvätta golv
med yviga tankar och suddar ut spåren efter mig
med en väl tilltagen rävsvans.
(Efter läsningen av ”En dikt till Andrew Marvell”, ur Robert Blys ”Min dom blev tusen år av glädje” översatt av B. Gustavsson och M. Ringgren, och ”Vaftrudners ordskifte 16” ur ”Eddan”, tolkade av Edvin Thall)
—————
#102. ”Väv av drömd verklighet”
Ovanpå maler ensamhetens ljudböcker.
De är stadigt staket som förhindrar att hon faller
genom gliporna i det egna livet.
Ett flygplan jagar över himlen med skrämd vit svans.
En liten flicka inbäddad i ett fågelbo av mossa och dun.
När jag vänder mig om är hon borta
och kvar finns bara en digital väckarklocka
som jag inte vill använda för att inte väcka uppmärksamhet.
Jag är vaken i drömmen, lagd på den snurrande världskvarnen –
en slags viktlös sten förankrad i mätta moln.
Vägen mellan drömmaren Josef och Farao växer igen.
Sju tunna grässtrån bär upp hela himlen.
(Efter läsningen av ”Att lyssna till en sitar före gryningen”, ur Robert Blys ”Min dom blev tusen år av glädje” översatt av B. Gustavsson och M. Ringgren, och ”Vaftrudners ordskifte 17” ur ”Eddan”, tolkade av Edvin Thall)
Stefan Albrektsson Poesi 