#112. ”Skolgång”
En stor luden fluga knixar fram över fönsterrutan,
någon gång ett kort bzzzt och sedan tyst igen.
Han som vallar sin hund och snyter sig
går in i skuggan och försvinner om hörnet.
Pojken tar ett svävande steg ut i luften.
Solen lutar sig över skolans tak och över läraren
som ser att skolpojkens penna brinner till.
En blixt på blanka dagen.
(Efter läsningen av ”Rembrandts bruna bläck”, ur Robert Blys ”Min dom blev tusen år av glädje” översatt av B. Gustavsson och M. Ringgren, och ”Vaftrudners ordskifte 27” ur ”Eddan”, tolkade av Edvin Thall)
—————
#113. ”Invändning”
Plötsligt ljus som fyller rummet
skarpa skuggor som inte var där förut
öppnar sig som dörrar
i ett annat rum sitter en man och skriver
jag är en annan man
dessa rum är inom mig
allt är inom mig
(Efter läsningen av ”Flamencosångare i Granada”, ur Robert Blys ”Min dom blev tusen år av glädje” översatt av B. Gustavsson och M. Ringgren, och ”Grimners tal ” ur ”Eddan”, tolkade av Edvin Thall)
—————
#114. ”Memento”
Långt senare plockas ordet upp igen,
en lapp likt en kråka svart glänsande
utan att för den skull bli prålig.
Som sjömän, de kommer att dö.
Vi vet det alla och den som vet minst
är den döde själv.
(Efter läsningen av ”Brahms”, ur Robert Blys ”Min dom blev tusen år av glädje” översatt av B. Gustavsson och M. Ringgren, och ”Grimners tal 1” ur ”Eddan”, tolkade av Edvin Thall)
Stefan Albrektsson Poesi 