Det stjämmrar runt den jodr god
som bunden stiger längatlång.
Vår resa skankad, skräckanod,
och gyrad knipatrång.
Från Doris dal till nattig rymd
vi glima hit och dit och bort.
Mot svartna blåsan plötsligt grymd
en Jabberwockeskort!
”Karoll och knivars kör: Se upp!”
Den dansar yurg och talar ner,
den klöper, stanker, redrum lupp
en vässad väsnad ler
med tusen tänder, tusen grond,
den kastar klåp och liknar tid.
”Hallå!” Jag ringer Martin Sond,
så ”Hjälpe! Hjälpe! Glid
och spegla upp och ner.” Att dräp
och slaktra denne Jabberwock
kan inte vara alltför sträp
för hjälten vår, med klock-
ans ur i apelsin, krok’dil
som sjunger fåglad sång och släng.
Han löper galen tunnas mil
och svärdar monstret däng.
Det stjämmrar runt den jodr god
som bunden stiger längatlång.
Vår resa skankad, skräckanod,
och gyrad knipatrång.
Skriven i balladform och går att sjunga till versmelodin till ”Så lunka vi…”. Rimfläta ABAB, CDCD, osv., men med tre rader jambisk tetrameter (xXxXxXxX) och en avslutande rad jambisk trimeter (xXxXxX) i varje strof. Av mig fylld med allehanda illusoriska allusioner.
Stefan Albrektsson Poesi 