Ensamvärk när ljuset faller

Ett litet experiment tillsammans med konstfotografen Gunnar Sjödin (vi gjorde boken ”Upplysta mörkrum” tillsammans), där han sänder en bild till mig som jag skriver en dikt utifrån. Om några dagar vänder vi på det: Gunnar gör en bild utifrån en av mina dikter.

Ensamvärk när ljuset faller

Ett lågtryck rör sig i dag åt sydost över Baltikum. En högtrycksrygg passerar Sverige samtidigt som ett djupt lågtryck vid Brittiska öarna rör sig österut.
Fladen: Sydost 10 – kuling 15, tidvis regn med måttlig sikt. I kväll omslag till sydväst och siktförbättring.
Dogger: Sydost 10 – kuling 15. I eftermiddag omslag till sydväst och avtagande till 7-12. Under förmiddag kortvarigt regn med måttlig sikt och risk för åska.
Tyska bukten: Ost 8-13. I eftermiddag omslag till sydväst. Tidvis regn med måttlig sikt och risk för åska.
Fiskebankarna och syd Utsira: Sydost 9 – kuling 14. Sent i kväll eller i natt omslag till sydväst. I eftermiddag och i kväll passerande regn med måttlig till dålig sikt och risk för åska. 

Tant bor långsamt långsamt
i trånga tomheten. Doften av malkulor.
Storleende negerbarn av porslin
och smaken av hallongrotta
fortfarande färskt i munnen. Skrynkliga
                          Cox Pomonaäpplen i skål. 

Samtalen med väggarna späds ut
som den bleka apelsinsaften i duralex-glas.
Maken har tigit i sextiosju år –
fyrtionio i livet och arton år som svartvitt
foto bakom damm och glas och kanske
                         där döden uttråkad samlats. 

Torkar vaxduken igen och igen
i mahognymörkret till tröst –
vaggar som en kamel i öknen.
Den där oviga ensamheten utan brådska,
ensamheten på två stelnade ben 
                        i skymning och sjöväder.

Ibland hör hon hur det susar utanför
när den polerade vita lyckan drar förbi. 
Här stannar ingen. Inte för alltid.
Det är sent – långt efter bäst-föredatumet –
skuggan växer sig lång, en son som aldrig 
                         kanske ringer och sjöväder i transistorn.