Bild-/diktstafetten med Gunnar Sjödin fortsätter. Denna gång skrev jag en text till denna bild av en dam utan spegelbild… Jag gav därför texten en spegling som sker vid den ensamma raden – där vänder hela texten och speglar sig rad för rad/ord för ord (även om interpunktionen ändras).
Spegelbild av Dam i hatt/Hatt i dam
Inuti henne
tronar det en annan
hatt denna kluvna dag,
precis som om den var svart,
tänker hon på märklig dialekt.
Obegripligt stilla, trollbunden
likt en lokal Rapunzel.
Uppslukad av längtan,
fängslad av fönsterreflexen:
en dam i hatt med hatt i dam
fängslad av fönsterreflexen.
Uppslukad av längtan,
likt en lokal Rapunzel,
obegripligt stilla trollbunden.
Tänker hon? På märklig dialekt,
precis som om den var svart:
”Hatt!” Denna kluvna dag…
Tronar det en annan
inuti henne?
