Nervsvaghetens spikar sitter i väggarna.
Sömnproblem och memoarer
släpar sig fram på hvilokur.
Hon är inte längre
lika säker på sin sak då hon sjunker
in i sin fauteuil lyckas hon
aldrig drunkna helt.
Det finns inget hav
tillräckligt djupt
här på Mösseberg.
Alltid är det något hon vet
för mycket om. Något
flyter likt korkar.
De har förföljt henne
ur den alltför korta långa drömmen:
ansikten, tonas bort i rök,
försvinner och träder fram igen,
blir gryniga, tar gestalt
i ett enda ansikte, skriker
och hamras in i väggen.
Tidigare publicerad i det eminenta magasinet Populär Poesi #38 (2018).
Stefan Albrektsson Poesi 
Mystiken tätnar och jag vill bara veta mer om denna Aleksandra för varje rad som konsumeras. Hennes tvivel projiceras på läsaren och vi ställer oss undrande till om vi verkligen står på fast mark.
Snyggt!
GillaGilla
Tack Henke!!
Hoppas att allt är gott med dig, och att skrivandet flödar! Här är det fullt upp med musicerande & avslutningar!
Aleksandra-texten påbörjades på Mösseberg, en gammal kurort i Falköping, där Aleksandra vistades ibland (det finns tom. ett rum ”in style” uppkallat efter henne). Aleksandras levnadsöde är verkligen spännande!!! Hon deltog till exempel i oktoberrevolutionen, blev utnämnd av Lenin till minister. Och sedan sovjetisk minister & ambassadör, först under Molotov och sedan Stalin, i Sverige 1930-45.
GillaGillad av 1 person