Spegelporträtt och en cirkuskonst som revolt inför dödens ansikte

Vi lever, vi dör.
Det är platt
som en vanlig nydiskad tallrik.
Är mitt liv bara berättelsen
om mitt liv? Jag
har så svårt att veta
vad jag är. Jag vet inte
vad jag är. Vad som ställer
frågan begriper jag inte heller. 

Hunden som jagar sin egen svans.
Ögat som letar efter sig självt.
Rösten som inte hörs av någon är
ingen röst. Svararen frågade
frågaren efter svaret. 

In i gravstenen ristades
bokstäver och siffror.
Inte något av dem är och var jag.
Detta är min frihet:
inte ett enda ord är nödvändigt och
vartenda ord behövs. 

Det första som försvinner är
den gyllene glansen, sen
flagnar också det,
och efter lång tid
ställs stenen undan.
Lutas mot de andra undanställda
stenarna – namnlösa, tidlösa,
blankt som nydiskade tallrikar. 

Ändå vill jag måla mitt porträtt speglande 

blankt som nydiskade tallrikar.
Stenarna – namnlösa, tidlösa,
lutas mot de andra undanställda,
ställs stenen undan
och efter lång tid
flagnar också det – 
den gyllene glansen. Sen: 

Det första som försvinner är
”vartenda ord behövs”.
Inte ett enda ord är nödvändigt och
detta är min frihet –
inte något av dem är och var jag.
Bokstäver och siffror,
in i gravstenen ristades
frågaren efter svaret. 

Ingen röst. Svararen frågade
rösten som inte hörs av någon: Är
ögat som letar efter sig självt
hunden som jagar sin egen svans? 

Frågan begriper jag inte heller.
Vad jag är? Vad som ställer
vad jag är? Jag vet inte.
Har så svårt att veta
om mitt liv. Jag
är mitt liv. Bara berättelsen,
som en vanlig nydiskad tallrik.
Det är platt.
Vi lever, vi dör.