Epifani

Mitt bröst, det som sjunger,
virar in syrenen i sång. Blommornas
frömjöl packas på humlans frakt.
Gråsparvarna tjattrar senaste nytt, 

hukar under björktrastars skrattsalvor.
Över klipphällen slår solen guld
på silverblänkande spindelväv
och lägger sig utslaget på redden. 

Rådjuret med sitt kid träder fram
ur skogskanten och den här invändiga
sången, den bubblande sången,
behöver ingen adressat. Inte heller 

ber den om tillåtelse. Länken mellan
natt och dag är en kovändning
i rymden, en oformlig farkost av mjölk
i vare sig upp eller ner som inte vet
om den ska vara in- eller utandning.