Ta nu inte detta personligt,
men det gäller bara dig.
Måste du krångla till det så?
Allusioner & trams &
greker & symboler & metaforer &
annat som bara spretar &
pekar & antyder &
aldrig talar rakt fram
så att folk förstår
vad det betyder &
vilken mening det har,
för det har det väl?
Mening alltså & betydelse &
nytta eller vackert berörande
utan att bli för blodigt
allvar & grävande & krävande?
Tänk efter före.
Skriv nåt rakt, nåt som hänger ihop.
Skriv inte så långt eller kort.
Lägg till rätta. Ska det vara så svårt?
Är det nödvändigt att
skriva om ”läspande vågor”?
Finns det någon som är vid sina sinnens fulla bruk
som vill läsa sånt?
Näe du, Stefan, ibland får jag en känsla av
att du bara är invecklingsstörd.

Klockren! Det metaforiska överflödet är även något som jag ifrågasätter med mitt eget skrivande. Gillar den raka och humoristiska tonen i detta stycke; ifrågasättandet av konstens vara är alltid fruktbart.
GillaGilla
Tack så mycket Henke!! Jag älskar metaforer (om de tillför något till dikten/det skrivna, och inte bara är till ”för sin egen skull”). Dina metaforer och liknelser brukar ju vara knivskarpa – jag har ibland en tendens att göra dem alltför luddiga och de hamnar ibland fem-sex associativa steg ifrån slutmetaforen… men det får jag kanske leva med ; ) Allt gott till dig!
GillaGillad av 1 person
Det är det invecklade
Som ger utveckling
I längden när man
Rätat ut knutarna
Och”kill your darlings”
Då är det bara att
Starta motorn
Och bege sig ut
I himlarymden
En stund tills
Man kommer
Ner på jorden
Igen. ..
Så fortsätt du
Med det invecklade
Som ger de utvecklande
känslorna till oss läsare!
😉
GillaGilla
: ) Tack vännen!! Ja, vi är ju samlade i samma särklass allihop ; ) Och absolut: ibland ger rejäl inveckling utveckling (lysande formulering!). Allt gott! Ps. Har du egen hemsida också? Ds.
GillaGilla