I GIVE you the end of a golden string;
Only wind it into a ball,
It will lead you in at Heaven’s gate,
Built in Jerusalem’s wall.… (William Blake)
ibland är jag en stängd bok fylld av klyschor
*
jag är inte kommen hit för att slicka frimärken
*
tid är inte möjligt, det är nästan eld: självantänd
*
drunknande i dimman: förlustens spöken
*
alltid en nedmontering till två ackord – dur & moll
*
gråflockande vargar drar ett stort isberg sorg
*
när dina ögon far neråt som en suckande hiss,
i avsky över min tarvliga klädsel
*
vartenda ord är en förutfattad mening,
ett uteslutande av alla de andra,
eller så säger de mer än jag menar
och menar långt mer än jag säger
*
om du bär fisk i hjärtat
öppna dina armar
*
tiden är evigheten som är ute på hal is
och rum är ett väl avgränsat intet
*
fråga aldrig en flod två gånger
varför den flyter gråt åt ett och samma håll
*
låt dig inte luras,
statyer andas ut oändligt sakta
*
självcentrerad introspektion: önskar att alla såg ut
som jag
*
självcentrering: att äta sig själv
och glädjas över stora A
*
småsint missunnsamhet är en djuphavsdykare
fullt utrustad på månen
*
sex saker som vi menar men aldrig säger:
1) 2) 3)
4) 5) 6)
*
och det här, kära vänner, är en punkt
Stefan Albrektsson Poesi 