Vi krökte våra ryggar som frågetecken
över Hej! Matematik,
och i huvudet flyttade vi
Johans imaginära äpplen
från en cirkel till en annan.
Men det var på den andra sidan stenmuren
som jag lärde mig verklig subtraktion.
Och på de små stenarna skrevs
det rätta svaret, summa summarum samma
för alla stenar, inte ut.
1955-1961, Folke
blev – 6. Summan, alltid ett negativt tal,
nämns aldrig på stenar eftersom
det verkliga svaret är lika konkret abstrakt
som det siffrorna syftar till.
Stefan Albrektsson Poesi 