Dags för foto-/diktstafett igen. Dikten är skriven
till Gunnar Sjödins foto ”Electric Blue Café”.
hur svårt är det inte att vara enkel
som gräs som stoft
och när festen är över
låsa den blå dörren
lämna två flaskor kvar på trappan
låta den slutna blå musiken
vänja sig vid innanhavet
mellan de fyra väggarna
då gästernas blickar
gått hem till sitt
för att ligga som suckande båtar
i de nattliga hamnarna
med den blå gråten
tryckt mot väggens blundande bröst
hur svårt är det inte att vara enkel
som vågor som rep
och när morgonen kommer
slå upp den blå dörren
hissa den vakna riggen
låta den förtöjda blå musiken
vända sitt fårade ansikte
mot dåraktiga horisonter
dit gastarnas blickar
inte längre når
när månens välvda segel
går ut på det dagliga havet
med den blå båten
böjd mot havets blinkande bröst
Stefan Albrektsson Poesi 