Det ringer ut. Efter att ha begravt oss
i böcker där allt var skrivet i sten
skakar vi dammet av oss med lek.
Vi sneglar över stenmuren och undrar:
Är vi här i morgon? Klivet är så kort,
och linden sträcker fingrarna över två gårdar.
På andra sidan har det ringt ut
till en sista rast. Stenarna står tigande i gräset.
Vi stavade oss fram till deras namn.
