Tallrikarna glittrar på bordet.
Det är ett litet planetsystem
med spaghettigryta som nav.
Dess sol av vetemjöl ångar.
Bästa pasta i stada, säger papa Fricadelli
och bambino Fricadelli tindrar i kör
tills adolscente Fricadelli höjer träsvärdet
och ingenting blir detsamma igen.
Mama Fricadelli rättar till kjolen:
hela Vintergatan rör sig. Sedan borta,
borta som fjärilens hastiga kyss
på sommarens långsinta panna.
Stefan Albrektsson Poesi 