Ibland blir man ohjälpligt spetsad
av en stråle ljus, en påle
dräktig av vakenhet.
Vet du vad jag talar om
kommer dina tempelklockor dåna
när igenkännandets storm rasar
genom ditt torn. Inte vill du väl
göra en förlossning till matematik?
Uppvaknandet är den krok du nappar,
mera av misstag än beräkning. Snabbt
rycks du upp ur djupet och hamnar
sprattlande förskräckt i fiskarens hand.
Med vana händer, där
fiskfjällen gnistrar som nyfallen snö,
knäcker han din nacke,
och du lever för evigt.
