Hyllningstanka till Pjotr Kropotkin vars själva titel är klart längre än antalet stavelser som tillåts av haiku- och tankapolisen vilken patrullerar stavelseräknandets hårt hållna gränser, och som både jag och Pjotr skiter gladeligen i
det finns nåt hoppfullt i de röda knytnävar rosorna lyfter
som drömmar om nåt annat som drömmer om tillsammans