Den ena katten kurar under en trapp.
Bladen på golvet samlar sig i högar,
trycker tätt intill varandra.
Den andra svarta kattens gula ögon
reflekterar eldstadens sken.
Hon släcker den med en blinkning
då hon somnar på infällda framtassar.
Lindarnas sus mättar öronen,
drar genom mitt skallben som ljus.
Omvärlden somnar av för mycket av allt.
Katten slår upp ögonen och allt brinner igen.
Stefan Albrektsson Poesi 