Hugget som stucket

Bara jämför och vraka
Lär dej att skrapa faten
Men jag säger, hur kan man välja
När man knappt orkar svälja maten
(Hoola Bandoola Band)

Duvetvem slickar sin sjuka mun i TV.
Kacklande höns med ben av stål
ligger i reden och värper
döda ödlor, efterkrigstidens barn.
Föds som skrikande talare med fingret
i luften. Han leder
spädbarnen till ett stup
för att visa dem hur kort livet är.
Några växer upp.
Blir ortopeder, trasdockor
eller trubadurer. 

(Mina sånger ska inte sjungas efter min död.) 

Känslan av oro i magen,
som om magen knyter sin hand
omkring luft, en näve utsträckt
till intet, ett handslag i rymden. 

Vad jag egentligen vill säga är
att livet är snabbt som en sprinter.
Det smäller,
     man spänner sig
          till det yttersta
                man sträcker sig
                      kastar sig fram
                           mot mållinjen
                                  korsar den.
                                      Inbromsning.
Man tittar på resultattavlans digitala siffror.
Sen lämnar man stadion på vissna ben.
Duschar.         Klär om.         Man vinner
aldrig och man förlorar
aldrig                   heller.



Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta:
search previous next tag category expand menu location phone mail time cart zoom edit close