Fortsatt lek, initierad av Peter Nyberg, efter läsning av
César Vallejo, Ingela Strandberg och Robert Bly.
#13
Tid, tid; ett mirakel till tuggummi
vilket aldrig förlorar sin smak
för den som föddes i snöstorm.
Det är denna storm som visslar i mina dikter,
ger den min födelses musik
viner av längtan längtan längtan.
(Efter läsningen av César Vallejos ”Uppvaknande” och ”Tid, tid”)
———-
#14
alltför mycket
explorer vodka & cola i duralexglas
alltför hög
volym på stereo
alltför varmt
att försöka sova under två täcken
alltför många
julklappar inslagna utan kärlek
alltför kallt
att rymma längs järnvägen
alltför långt
att skriva brev om denna plats
alltför stora
frågor i rotlösheten
alltför liten
(Efter läsningen av Ingela Strandbergs ”Rum av fest” och ”Kungörelse”)
———-
#15
Tisdag, morgon och decembermörkret
regnar och gör så att de svarta vattenpölarna
liknar skimrande natthimlar.
Det tänds upp i några kök,
drömmar om kaffe blir kaffe.
Man väntar genom att stå mitt i rummet,
där de blir ytterligare en pupill
i husjättens mångfald av ögon.
Den väldiga kroppen är stilla,
bara ögonen rör sig, ibland blundar
något öga eftersom man ser bättre
om ljuset släcks.
En sjuksköterska kliver ut genom munnen,
slår upp sitt paraply och seglar
på avståndet och jättens alla ögon
följer henne då hon kryssar
mellan natthimlarna på trottoaren.
(Efter läsningen av Robert Blys ”Lättja och tystnad” och ”Snöfall om kvällen”)
———-
#16
håller andan
när draken rinner förbi
jag har lärt mig att läsa av stegen
vet ungefär hur många glas
drakens buk släpar mot golvet
så sakteliga mot drunkningsdöden
i vardagsrumssoffan tar tjugo år
och dess spöke (Odysseus)
kommer jag Telemachos jaga
och finna drakens ensamhet
vara den ensamhet
som alla drunknade har gemensamt
(Efter läsningen av César Vallejos ”Dom vuxna” och ”Främlingen försvann”)
———-
#17
Jag har stora drömmar
om talgbollar till alla
som kommer att räcka
tills våren spricker
i sömmarna.
Jag skriver denna skatskrift
med vingpennor
och retuscherar
med stjärtfjädrarna.
En reviderad ritning till höghuset
bär jag i mitt svartvita huvud
och frön till en avig sång under tungan.
(Efter läsningen av Ingela Strandbergs ”Till en nötkråka” och ”Tuppen”)
———-
#18
Narkosläkaren har svårt att somna;
Darwin har utvecklat sitt tredje öga
som ser att andra avvecklar sina två;
röken från brända heretiker sticker
i näsan på bånglande kyrkklockor,
glasfiskarna tömmer soptunnor
och pantar fångsten på ICA Maxi.
Myrorna gör sina gångar djupare
då frosten tränger in; de bär sötman
med sig ner i jorden och väntar.
(Efter läsningen av Robert Blys ”The Great Society” och ”Johnsons regering, betraktad av myror”)
———-
Stefan Albrektsson Poesi 