#31
Rösterna är räknade:
Vi vet inte hur länge
någon måste gå
innan gråten stillat sig.
Och svaret är inte möjligt.
Inte heller kan vi svara på
om jämnandet av drömmar
slutar som på film.
Svaret är inte möjligt.
Vi gör nya mätningar,
och har därför placerat ut tre barn;
varav ett har grävt en grop,
det andra pressar växter i en gammal bok,
och det sista har stämt möte med mig.
Stödd på sin blindkäpp
ropar dagen att någonting inte stämmer,
att orden som växer i min mun,
orden som vinkar från falskflaggade skepp,
ord vars piratliv binder det privata
vid skeppets master måste
fortsätta irra på dagens blinda hav.
(Efter läsningen av César Vallejos ”Räkning av benknotorna” och ”Mellan smärtan och glädjen”)
———-
#32
jag är många fåglar
på många platser
dörrar har öppnats och slutits
och döden är den spegelbild
där jag slutligen förenas med mig själv
dörrar öppnas och sluts
och en dag ska jag likna mig själv
helt och hållet när fåglarna samlas
(Efter läsningen av Ingela Strandbergs ”Vråkblick” och ”Från ett sjukrum”)
———-
#33
(1)
Länge sedan solen
grader kryper under
och jag är nöjd av inomhus.
(2)
Då jag steg upp nyss
drog drömmen in klorna –
slank på tysta tassar bort.
(3)
Rönnen pekar ut, med stela fingrar,
alla stjärnor som döljer sig
bakom ett heldraget molntäcke.
Prognosen säger att solen,
om några få timmar,
lovat att dra täcket från huvudet
och värma rönnens kalla fingrar.
(Efter läsningen av Robert Blys ”Dikt i tre delar” och ”Septembernatt med gammal häst”)
Stefan Albrektsson Poesi 