Diktutmaning #49-51

#49

Ibland trycker jag ner hatten alltför djupt,
suddar och suddar och börjar om
med ritningarna till muren
som stänger ljuset ute
och håller ljuset inne.
Det förbannade hemmabygget,
fuskbygget, svartbygget.

När jag verkligen ser människan
där hon går omkring utan att veta
att jag ser hennes göranden: tänder lampor,
böjer sig ner och lyfter upp något,
sjunger en liten stump
och rättar till skedarna på matbordet,
då ser jag att hon brinner
med en brand, outsläcklig, lyser
när äggklockan ringer av kärlek på köksbänken.

(Efter läsningen av César Vallejos ”Kallt betraktande, opartiskt” och ”En svart sten på en vit sten”)

         ———-

#50

Nyssingens nyvaken
sänglingen under bylsigt täcke
ur drömmens hatt drar
minnen mjuka av harar,
karlar med mössor
bössor laddade med snö.

Sträcker katt, gäsp och tänker harar
måste alltid hoppahoppa
fortfort bort fortfara bort fara
förhoppas och klappa på port;
Hjälp ack, hjälp ack
litet flämtande pälshjärta
ta tass och hopp bort ur sikte.

(Efter läsningen av Eva-Stina Byggmästars ”Men VEM…” och ”Sedan, fyll…”)

         ———-

#51

lutar ut ur
nyfödd bild

sanning?
sanning!

även om den skelar
och vacklande ben

sanning? ja!
inte orden

(Efter läsningen av William Blakes ”The Little Black Boy” och ”The Voice of the Ancient Bard”)

         ———-

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta:
search previous next tag category expand menu location phone mail time cart zoom edit close