Vårrus

det doftar vår, jord
ängens himmel ännu stjärnfri
trottoarernas torra grus glittrar 

lutade mot fasaderna står blundande
med färskt bröd i munnen
som har lätt att förlåta snö 

alla dessa helgon, dessa djur
med sitt fuktiga inre dricker ljus
som ormbunkar vecklar ut sig 

denna dag väger vi alla mindre än igår
mera barn, med ansiktena vända uppåt
mot den berusande som berusar 

det är så den kommer,
landar som en berusad pilfink
i våra törstiga händer