Very heavy thrash black speed metal

Jag lämnar väntsalen som luktar 
distorsion, alkis och piss. 
Buss 114 till långa vägen ner 
mot Svarta gatan. Det var blues 
– då som nu – på töjda strängar.

Bakom tunna väggar manglade
finnarna metal och folköl.
Den stackars trummisen 
– låt oss kalla honom för Mikko –
satt med huvudet på sned
uppe vid taket eftersom de byggt
trumpodium av snodda skolbänkar.

Gitarristen och sångaren 
– låt oss kalla honom för Mikko –
hade ett stort pedalbord av distorsion
väsande som ett reptilbo

och basisten
– låt oss kalla honom för Mikko –
spelade helt enkelt bas
unisont med gitarr-Mikko, medan Mikko 
satt med huvudet på sned och slog bort 
distorsion och personliga demoner från trumskinnen.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta:
search previous next tag category expand menu location phone mail time cart zoom edit close