Låt miljonären gå naken, in på bara kroppen!
Olycka åt den som bygger sin dödsbädd av smycken!
(César Vallejo)
så trängd i kostymen
otillfreds i stekpannan
tvinnar rikemannen svettiga händer
slickar nervösa läppar
stigande kvicksilver fräsande fett
vad hjälper nu
ditt döda bladverk? din soliditet?
mellan tumme och pekfinger
hålls allt du är
av den vilde mestisen Vallejo
utslaget är att du studerat livet slarvigt
blasé förfuskat de levande nära
därför steks du nu med rotfrukt
glömska står inte att få för pengar
girighetens affirmationer är din strypsnara
du stal vårt bröd förgiftade vattnet för vinst
flyttade guld i egna fickor
skrapade överflöd ner i sophinken
– en spindel som äter sina små
bäva nu inför en cholos ord
Stefan Albrektsson Poesi 