#250
Du vårdade stollarna, hjonen och dårhusfåglarna
som satt i burar och knaprade piller
med fradga i mungiporna.
Skuggorna släpade fram över korridorsgolven,
rösterna som ingen hörde muttrade
osammanhängande berättelser
om hur vargens svans om nätterna
– den lilla eller den stora –
svepte genom sovsalarna och hur rösterna
gav klarvakna drömmar utan slut.
(Efter läsningen av Ingela Strandberg ”Jag vaktade…” och ”Järnvägens ande…”, ur ”Ingenstans mitt segel”)
* * *
#251
Natt hängde kvar på himlen
den där morgonen då jag gick.
Bakom mig, på en blomstervagn,
allt jag ägde och framför mig
en tom lägenhet. Det korta ekot i hallen,
då dörren slog igen, darrade på fiskbensparketten.
(Efter läsningen av Federico García Lorca ”Bok III” och “I månapelsinernas trädgård – Prolog”, ur ”Sviter” tolkade av Marika Gedin)
* * *
#252
Denna orörlighet i brons,
gjuter ingen olja på vågorna.
Inga gnistor slår upp ur torgets sten.
Titanernas ärgade ögon blinda.
Vilken demon band er,
med lätt handlag i bojor,
magkänsla och rakryggad,
till att fly men aldrig försvinna?
(Efter läsningen av Pablo Neruda ”En viss trötthet” ur ”Personliga dikter” urval & tolkning av Artur Lundkvist och Marina Torres)
Stefan Albrektsson Poesi 