#286
jag förflyttar pinnar
mellan två bon, två världar
med en skatas nyfikenhet
flyger jag över gränszonen
väver, skiftar, skaffar nytt
om morgonen lyfter sakta skata
skytteltrafiken till och från
inre och yttre och tillbaka
(Efter läsningen av Ingela Strandberg ”I den vackra…” och ”Så småningom…”, ur ”Ingenstans mitt segel”)
* * *
#287
Det är redan över och det tar aldrig slut.
Paranoian svämmar huvudet fullt av bröder
som sammansvurna med högadeln jagar
bakom pannbenet sitter alla fängslade
och bullret i Vadstena kastas i tornet.
Det är redan över och det tar aldrig slut.
Alla dessa röster som talar lönndom
bakom ryggar, spira och äpple giver Gud
arvriket åt den han vill, och förrädarna
smider misstänksamhet av blanka svärd,
störtar anklagelser och fängslanden av herrarna.
Det är redan över och det tar aldrig slut
och han byter förklädnad, försoning, förvirring
allt djupare in i den egna tyrannen;
räfst, ordning och rusttjänst,
övergiven och förrådd av sina egna
och av bröderna ”i fängslig, dock tillbörlig
och furstlig förvaring” från slott till slott
med hopplösheten spetsad i ärtsoppans arsenik.
Det är redan över och det tar aldrig slut
när fötterna huggs bort från benen
för att kroppen ska rymmas i kistan.
Visst var den dyr, men alltför kort.
(Efter läsningen av Wisława Szymborska ”Halshuggning” och “Han lever”, ur ”Nära ögat” urval och översättning Anders Bodegård)
* * *
#288
När jag byter kläder
för sista gången,
låt dem ligga.
Låt svalorna bygga sina bon
i tomrummet där sången
en gång ljöd.
Dörren öppnar sig
på andra sidan ljuset.
(Efter läsningen av Pablo Neruda ”XCIV” och ”C” ur ”Personliga dikter” urval & tolkning av Artur Lundkvist och Marina Torres)
Stefan Albrektsson Poesi 