#301
den här presidenten är inte
en president för någon
de omsvepta i flagga och kista
tuggar taggtråd
ett kungarike av sorg
slickar torra läppar
en avgrund av mun
ett högt skri
och det andra upprepas bara
(Efter läsningen av W.S. Merwin ”Hemland” och ”Presidenter”, ur ”Vykort från Maginotlinjen”, översättning Ö. Sjöstrand, L. Söderberg, T. Tranströmer och J. Östergren)
* * *
#302
Visst. Det är sant.
Det fortsätter
även efteråt.
Det fanns sten på sten
och nu byggs nytt igen
som snart ska vara fanns.
Det ska flyta vatten
under broarna, blod
under hud.
Hattar sätts på huvud,
hattar läggs på hyllan.
Gräs är gräs,
kommer, går,
skorna tas på tas av
och skyltarna så svårtydda.
(Efter läsningen av Wisława Szymborska ”Verkligheten kräver”, ur ”Nära ögat” urval och översättning Anders Bodegård)
* * *
#303
Plikten är en katt som leker
med den nyfångade gråsparven.
Soldaten träffas också av solnedgången.
När den så kallade festen är slut gråter de
efterlevande över gästerna som gått.
Soldaten träffas också av solnedgången.
(Efter läsningen av Pablo Neruda ”Ur Slut på festen VII” och ”VIII” ur ”Personliga dikter” urval & tolkning av Artur Lundkvist och Marina Torres)
