#310
Utanför mitt fönster
skrider stadens silhuett fram
förklädd till kunglighet.
Hotellkolossen låtsas vara dansös
och svänger sitt gyllene tyll
högt över allas huvuden.
Svävar bort på tå
då morgonen ökar siktdjupet.
(Efter läsningen av W.S. Merwin ”Anropet under andedräkten”, ur ”Vykort från Maginotlinjen”, översättning Ö. Sjöstrand, L. Söderberg, T. Tranströmer och J. Östergren)
* * *
#311
Det som var igår är inte idag.
Ingenting att förvånas över
då våren förvandlar utsikten
varje ögonblick med sitt sus.
Det lyfter som en flock kajor,
ett moln av blå ögon och fjädrar.
Ett inbjudningskort landar i brevlådan:
Jag svarar, ”ja”.
(Efter läsningen av Wisława Szymborska ”Farväl till en utsikt”, ur ”Nära ögat” urval och översättning Anders Bodegård)
* * *
#312
Det finns egentligen inte mycket
att säga som inte redan blivit sagt.
Några nya nyanser (som bäst),
i övrigt är det det gamla vanliga.
Dock, det gamla vanliga är lätt
att missa, och det där gamla
vanliga är trots allt mitt liv.
Så jag säger det om igen:
jag har sänkt händerna i havet,
jag har sett tigerns ränder flimra,
och denna morgon hör jag en okänd fågel
säga samma sak ur mörkret.
(Efter läsningen av Pablo Neruda ”Ur Slut på festen XIII” ur ”Personliga dikter” urval & tolkning av Artur Lundkvist och Marina Torres)
Stefan Albrektsson Poesi 