Efter att ha gjort 90 dagars diktskrivande varje dag, ökade vi pressen genom att göra detsamma under 365 dagar. Och nu fortsätter det hela med att vi i gruppen läser en gemensam text och sedan skriver en dikt som reaktion på denna.
Jag är först ut att välja text, och dikten skrivs efter läsningen av ”Svanen vid Edgewater Park” (Ruth L. Schwartz, Edgewater, Harper Collins, 2002, översatt av mig själv, https://stefanalbrektssonspoesi.com/2019/12/24/svanen-vid-edgewater-park/?fbclid=IwAR0E3cdPYDjVkBO8DvUIt0s5Sur80dY43npZgkHqj0L7Ro91DAZPXOJDa2k )
#1
Han sitter i hörnet och stirrar rakt fram
och väntar på någon att följa
tillsammans i kvällens och gatornas larm.
Ett Lenin-tryck pryder hans tröja
som köptes helt ny från nån postorderfirma.
Då revolutionen som inte blev av
och desillusionernas bitterhet flimra
i ögon av räv.
En festprisse kliver i rosa piké
igenom en drucken och sliten
salong som förväntar sig kalabalik.
Besviket de plockar ner skylten –
med Marx i sitt skägg och ett slagord i klartext
som löd ungefär så: ”Kamrater! Icke
se ner på den sovande massan som uppväckts
med grus i sin blick!” –
då bartendern ställer fram vinglas för två,
de väter varandra med tårar
och lovar att aldrig förakta. Och tvi,
i ånger beslutar de båda
att verkligen se på varandra och sörja
att många har missat att komma till partyt.
Det verkar så enkelt, ett byte av tröja –
och utan parti.
Gemensamt de vandra så saliga hand
i hand, utan vilja att kriga.
För evigt i lundarna släpper sin hund
så fri som en fågel och fika
på dukar av linne. De öppnar en väska,
med kärlek på tungan de sjunger en ton
så glada de plötsligt ser mänska och mänska
– en revolution!
Stefan Albrektsson Poesi 