Nya poesiutmaningen #2

#2

Dikten stryker omkring i ögonvrån.
En hund behöver känna tillit.
Det har visst med luktsinnet att göra
säger de som säger sig veta.

Slanka silverfiskar försvinner fort om de överfalls
av ett alltför häftigt och oväntat starkt ljus.
Håll en svävande hand över dem som skugga
och de lugnar sig (precis som krabbor i en burk).

Själva ämnet kan vara näsdukar, gamla lärare,
odikade ängar, ja du vet allt det där som simmar
omkring i sinnesdjupet när ett stim spigg krusar ytan
och solkatterna dansar tarantella en lång stund.

Vid hörselns gräns mumlar moln sinsemellan.
Jag lutar mig ut ur mig själv och mina öron
är lika grovkorniga som ultraljudsbilder.
Vad jag menar är att mina öron ser ut som foster.


Efter läsningen av ”Försvunnen dikt” (Palle Sigsgaard ur samlingen ”Nervsystem: ung dansk poesi”.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta:
search previous next tag category expand menu location phone mail time cart zoom edit close