#16
Jag satte mig ner för att minnas ett eller annat,
när solen bara var en halvtimma gammal,
efter att ha skrivit så mycket om intet
och dess närmsta släkting.
Och det jag verkligen vill säga
står tigande bredvid.
Ni däremot var rotade bland tallarna,
stannade kvar i vaxdukarna,
köksklockan gick och drogs upp.
På faten låg köttbitar stora som smedhänder,
trygg potatis ur det egna landet, gräddsås,
lingon och pressgurka.
(Efter läsningen av Athena Farrokhzads ”Vi lever…” ur ”Åsnans år”)
Stefan Albrektsson Poesi 