Bonusutmaningen – #13

Den hastiga blicken under hattbrättet,
kvinnans huvudvärk och regnet
rännilar mellan gatstenarna.

Jag hade en franskafröken, fru Räfv,
som var Vittne. Hon bad mig att sluta med franskan
då dra-streck-mellan-siffrorna-kartbilden blev en gris.

Det gäller att lyfta på kjolen
så att den inte släpar över våta trottoaren.
Hon vill hem till sin fauteuil och gråten.

Fru Räfv var gift med Herr Räfv som höll i fysiken,
det eviga malandet av tänder över atomernas nyckfullhet
gjorde hans huvud tungt.
Frågade vi något tappade han ögonen på golvet.

Droskorna slamrar genom tystnaden och människorna.
Parets tystnad är ett gräl över vilka som ska få julkort.
(”De som inte skickade förra året får inget! Inget!”)
De som inte skickat är nu överstrukna med tjocka blå streck.

Herr Räfv, plockade upp ögonen efter att ha räddats
av klockan (precis som en boxare) och vi var ute ur salen
innan klockan tystnat. Hur långt jag kom i min franska?
Helt klart till neuf, eventuellt till dix och presentera mig;

Je m’appelle Stefan! Mannen stirrar under paraplyet.
Knogarna vitnar omkring handtaget, och den olyckliga
behöver ligga på schäslongen hela eftermiddagen
med fördragna persienner så att ljuset från solen
som bröt igenom molntäcket inte skulle nypa så hårt
omkring hennes tinningar och skrapandet från Renés penna
skar med avsmak bort namn efter namn.

Detta fungerade precis som den basala kvantfysik Herr Rävf
avskydde. Han sa att det hade varit bäst
om vi stannat hos Newton – honom var det ordning och reda på.
I den platta läderväskan som han bar över axeln samsades
Fysik! och Vakna! i separata fack. Tårarna rann på grisen
som jag ritade på sidan 3 och flöt ut över en parisisk gata
där klackarnas ljud dränks av droskornas slammer.

Parets blick kommer inom kort vändas åt ett annat håll
och jag, som stört, kommer att bli buktalare igen och strykas ut
under pennans bläck genom spöklik avståndsverkan
samtidigt som jag bläddrar i häftet ”Att välja studieväg”.

Herr och fru Räfv stänger sina klassrumsdörrar,
går fram till varsitt fönster och stirrar ut
på en rad lindar som huttrar i regnet.

(Efter inspirationsbild av Gustave Caillebotte Rue de Paris, temps de pluie från 1877).