#115. ”Drömspel”
ringer över huvudet står där leende
ett god morgon, visst är det så och jag
leder dig till den andra våningen
där kortleken ligger utslagen bland dockkläderna
du är klädd i grå byxor skarpa som skalpeller
och helt utflyttad ur det egna ansiktet
ögonen vilar på bordet
det blanka och ödsligt borstade
(Efter läsningen av ”Hur trädgården ska skötas”, ur Robert Blys ”Min dom blev tusen år av glädje” översatt av B. Gustavsson och M. Ringgren, och ”Grimners tal 2” ur ”Eddan”, tolkade av Edvin Thall)
—————
#116. ”Frånvarande”
Det är första gången du är död.
Inte vänjer man sig.
Torrt som pappersnäsdukar.
Kompis, jag skulle ringa dig, höra dig
säga det där, men nu är det första gången
du har dött igen.
Din höst kliver över staketet.
Ögonen är redan ute vid fyren,
kroppen släntrar efter.
Sista gången. Någon gång ska ju vara det.
Den sista kunde jag inte veta och den första
missade jag med en hårsmån.
(Efter läsningen av ”Att sjunga samma djupa ton”, ur Robert Blys ”Min dom blev tusen år av glädje” översatt av B. Gustavsson och M. Ringgren, och ”Grimners tal 3” ur ”Eddan”, tolkade av Edvin Thall)
—————
#117. ”Försvinnande nu”
Att skriva nuet är på gränsen till det försvinnande,
det som alldeles innan var och äntligen.
Dörrar, dörrar finns till förbannelse.
Utanför fönstret står tiden grå och fuktig.
(Efter läsningen av ”Pistaschnöten”, ur Robert Blys ”Min dom blev tusen år av glädje” översatt av B. Gustavsson och M. Ringgren, och ”Grimners tal 4” ur ”Eddan”, tolkade av Edvin Thall)
Stefan Albrektsson Poesi 
Hej Stefan!
Jag läser lite grann av dina texter. Dikterna går in som en röst från någon jag känner men ändå inte vet vem det är. Skrivandets underverk. Jag är så glad för att det går dig väl med skrivandet. Du lägger ned mycket tid och omsorg så det är ju en konsekvens av mycket arbete. Kommer det någon ny diktsamling snart? Vill läsa den då, när den kommer och jag tror den blir underbar. Jag sitter här i en vacker lila tröja som en döende vän stickat till mig.. hon är så sjuk. Ändå kunde hon nu sticka en vacker tröja så mjuk och varm. Jag tänker på ord. Värme, hur kommer det sig att den kan uppstå av ångestfulla dikter? Är det Empatins värme som slår upp sina portar och börjar skapa en osynlig plats. Jag känner mig som en fingerborg djup efter julens slappa drag inpräntade men något är vägen på G. Försöker redigera mina skriverier igen till ny jävla bok.
Ett boktips till dig innan jag slutar: Det lysande tomrummet Redaktör Erika Dahlén Antologi om Ivan Aguéli.
Varm Hälsning Magda
GillaGilla