En ny läroplan: reflexer efter läsningen av Gunnar Högnäs ”[Haicurriculum]”

Det finländska kulturella klimatet verkar leva lika snåltrångt som det svenska. Gunnar Högnäs knyter därför på sig de poetiskt blommiga kängorna för att ge hela fenomenet en välbehövlig spark i aktern, och samtidigt sända en hoppfull uppmuntran till bibliotek och bibliotekskollegor (och andra kulturarbetare och kulturnjutare). Därför ger han ut en alternativ läroplan i haikuform – hans sjätte diktfamling (sic!). 

Som väl är blir det aldrig gap&skriklyrik, präktigplakatpoesi eller dom&dogmdiktning. Beväpnad med ordlekfullhet och bildrikedom avväpnas och avkläds jag som läsare av Gunnars dikter. Detta är 

hackspettens projekt
att öppna sommarens dörr
med ljusrostat knarr

Vad får vi då lära oss i denna läroplan, detta hackspettens envetna projekt i stram 5-7-5 som önskar släppa in ljus och frisk luft i unkna rum? 

Redskapen som erbjuds är bland annat en finurlig språklig humor som har förmågan att med en skalpells skärpa skära bort dödkött och avtäcka själva benstommen hos den tid vi lever i:

Jag flyttade in
i ett språkslott, det hette
dikt, kraxade glatt.

           *  *  *

Alsång på stranden,
småfåglar kollar skalor.
Jag har durbiljett.

           *  *  *

Jag skriver på dig,
du är ett tangentbord i
klara bäckenspråk.

           *  *  *  *  *  *

Detta ”klara bäckenspråk”, de tydliga diktbilderna kan öppna skumma ögon – de får mig att se något nytt på nytt:

Brons ögonlock tungt
över älvens pupill där 
bilder strömmar in.

           *  *  *

Dagen kramar träd,
solen slingrar i rötter,
ängen får ståpäls.

           *  *  *
Kan du tänka dig
dagen som paraply mot
nattens överfall?

           *  *  *

Morgonen krälar
upp ur dimman, som foton
i framkallningsbad.

           *  *  *

Och någonstans i
Europa färdas tåg med
mitt huvud ombord.

           *  *  *

Isen sjunger som
en flock valar i natten.
Månen knäpper takt.

           *  *  *  *  *  *

Och mitt i allt detta står, som mörka utropstecken, några dikter där krigets närvaro och pågående klimatkris visar sitt fula tryne:

En gran är en gran
är en gran och mord är brott
trots att det är krig.

           *  *  *

Det kala trädet
stod långfinger på hygget,
fantomsmärtans nerv.

           *  *  *

Klimattrötthet är
att inte orka leva
i 40 grader.

           *  *  *

Ljud fortplantar sig
långsammare i träd som
murknar (ekodöd).

           *  *  *  *  *  *

Kanske kan detta hackspettens projekt tyckas som ett Sisyfosarbete? Men trots allt måste vi nog fortsätta och, likt en Camus’k Sisyfos, betrakta oss som lyckliga i det fortsatta hackandet. Och så länge det finns kulturutövare och kulturnjutare, likt Gunnar Högnäs, som idogt fortsätter med hackspettens projekt fortlever hoppet om att sommarens dörr en gång kommer att stå på glänt…

Gör dig själv en tjänst och inhandla ”[Haicurriculum]” och tidigare utgivningar, och varför inte samtidigt köpa en eller flera till någon annan? På Gunnars blogg, Ett Projekt Ryggverk finns alla de kontaktuppgifter du behöver.

*Läs även tidigare ord omkring Gunnars ”Notapparat” (Ett Projekt Ryggverk, 2021).

Lämna en kommentar

search previous next tag category expand menu location phone mail time cart zoom edit close