Gunnar Högnäs är – för mig – en helt ny bekantskap i poesivärlden, och vilken glädjande upplevelse det var att öppna och läsa hans ”Notapparat” (Ett Projekt Ryggverk, 2021). Jag vill inleda denna recension med en av de korta prosadikt som återfinns i boken:
Dikten är varken god eller ond, inte mer eller mindre än en spegel är det, en hammare, en skära, ett elektriskt bord eller ett aktivitetsarmband är det. Inte har dikten uppgift, inte har den nervgift. Att tro mer om dikten än den ger rum och belägg för är att kackla i eget bo. Blås inte upp dikten till falska proportioner. Det är en skön dag, glassen under jordgubbarna spetsade med limesaft smälter. Blås inte upp, blås ut ljuset och lägg dig på ett ärtigt ord, här bredvid dig.
Dessa ord fungerar för mig som en slags avväpnande programförklaring, en poetik för denna infallsrika bok. Jag känner mig som läsare genast mycket välkommen då jag träder in i Högnäs poetiska värld. Boken, som har ett antal olika avdelningar, bjuder mig på ett generöst överflöd. Det är en rymligt öppen värld fylld av lekfulla infall och rikt dignande bord. Hit kan jag återkomma ofta och njuta av den stora mångfalden och variationsrikedomen.
Här finns så mycket att jag ibland riskerar att sätta i mig för mycket av det goda, och jag måste då och då påminna mig om att slå igen boken och andas mellan tuggorna (en slags poesiläsningens självkontroll krävs av mig för att jag inte ska falla in i bulimisk läsning). Som väl är poesin friskt färsk och flödande varje gång jag öppnar boken.
”Notapparat” innehåller så många och skiftande tonlägen och allsköns register att det är svårt att överblicka rikedomen i samlingen. Det behövs å andra sidan kanske inte; samlingen är just en samling, och kan därför läsas genom att en gör nedslag här och där, och/eller så slår en upp en text som en minns var särskilt lockande. Boken bjuder på alltifrån täta haikus (här oftast grupperade i så kallade ”Fyrfält”), kompakta kortprosadikter, en slags e.e. cumminsk grafisk lekfullhet, närvarande och härvarande centrallyrik, vackert erotiskt sinnliga poem, till ordlekande ordbråkande, osv. Här finns invändighet och utvändighet, höjd och djup, bredd och vidd, stort och smått. Och precis som livet självt pendlar Högnäs poesi mellan ytterligheterna i ett högljutt skrålande haddirajraj till ett dämpat dödödö.
Här följer en handfull axplock ur samlingen:
DET SÄKRA
Du var kanske
en citronfjärils puppa,
en svävande lykta.
Och jag var kanske
drömmens irisbloss.
* * *
Han kramade rädslan, skruttade ihop den till en liten boll, en ynklig rund svulst i hjärtats skugga, om han någon gång i misstag fumlade fram kulan lagom till sovdags, bemöttes han som prinsen på ärten.
* * *
DU ÄR VÄLKOMMEN
Kvällshimlen vivlar
som en slak fallskärm.
Huset är sakta på glid
i mörkret, en maskerad
ubåt med okänd order
i barlast. Du simmar
förbi utanför fönstret,
med ditt huvud som
en självlysande fisk.
* * *
Vårkommunikation
Han var knapphändig,
tryckte in det osagda
i maskinens lur.
* * *
Spår, språk l
ufsar gen
om snö, vitt
ark, låter
sig
inte
avskri vas
Visslar på en stump
, en stubbe
se vem kommer där tecken spår täcken språk
* * *
Så gör dig själv en stor tjänst och inhandla ”Notapparat” och tidigare utgivningar, och varför inte samtidigt köpa en eller flera till någon annan? På Gunnars blogg, Ett Projekt Ryggverk finns alla de kontaktuppgifter du behöver.
Stefan Albrektsson Poesi 