Stjäla socker från slottet

Vi är usla elever som sitter kvar efter skolan för att studera glädje.
Vi liknar de där fåglarna i de indiska bergen.
Jag är en änka vars barn är hennes enda glädje. 

Det enda jag fattar med mitt myrlika huvud
är byggplanen till sockerslottet.
Att stjäla ett enda sockerkorn är en glädje! 

Likt en fågel flyger vi ut ur mörkret in i salen,
som upplysts av sång, för att sedan flyga ut igen.
Att bli utestängd från den varma salen är också en glädje. 

Jag är en drönare, en dagdrivare, och en idiot. Men jag älskar
att läsa om dem som fångade en glimt
av Ansiktet, och dog tjugo år senare i glädje. 

Jag bryr mig inte om att du säger att jag kommer att dö snart.
Till och med i ljudet av ordet dö hör jag
ordet du som är början på varje mening av glädje. 

“Du är en tjuv!” sa domaren. “Låt oss se
dina händer!” Jag visade mina valkiga händer inför rätten.
Min dom blev tusen år av glädje.

 ——————————————————————-

”Stealing sugar from the castle”

We are poor students who stay after school to study joy.
We are like those birds in the India mountains.
I am a widow whose child is her only joy. 

The only thing I hold in my ant-like head
Is the builder’s plan of the castle of sugar.
Just to steal one grain of sugar is a joy! 

Like a bird, we fly out of darkness into the hall,
Which is lit with singing, then fly out again.
Being shut out of the warm hall is also a joy. 

I am a laggard, a loafer, and an idiot. But I love
To read about those who caught one glimpse
Of the Face, and died twenty years later in joy. 

I don’t mind your saying I will die soon.
Even in the sound of the word soon, I hear
The word you which begins every sentence of joy. 

“You’re a thief!” the judge said. “Let’s see
Your hands!” I showed my callused hands in court.
My sentence was a thousand years of joy.

—————————————————————-

Texten ovan är mitt försök att översätta Robert Blys ”Stealing sugar from the castle”, som återfinns i både ” My Sentence Was a Thousand Years of Joy” (Harper, 2005) och i samlingsvolymen ”Stealing Sugar from the Castle: Selected and New Poems, 1950—2013” (W.W. Norton & Company, 2013). Robert Bly hävdar i en intervju att “översättandet av poesi är ett sätt att stjäla socker”, (http://www.pbs.org/moyers/journal/08312007/transcript1.html , se nedan för mer av hans tankar omkring översättandet av bla. Tranströmer till engelska. Jfr även T.S. Eliots uttalande i “The Sacred Wood: Essays on Poetry and Criticism”; “One of the surest of tests is the way in which a poet borrows. Immature poets imitate; mature poets steal; bad poets deface what they take, and good poets make it into something better, or at least something different. The good poet welds his theft into a whole of feeling which is unique, utterly different from that from which it was torn; the bad poet throws it into something which has no cohesion. A good poet will usually borrow from authors remote in time, or alien in language, or diverse in interest.”).

Detta gav mig en “nyckel” till ovanstående dikt. Diktens form är Blys egen variant av gahzal. Hans gahzaler är 18 rader, och varje strof “står för sig själv” – har sitt eget “landskap” – men varje strof avslutas med samma ord och/eller fras.

Låt oss se om vi kan hitta några av kornen som Bly stulit från sockerslottet. Finner ni fler så tar jag tacksamt emot dem. Och har ni förändringsförslag till översättningen tar jag med tacksamhet emot dem också! Skriv dem nedan i kommentarsfältet, så att vi alla kan lära.

Första strofen: Jag vet inte vilken sorts fåglar i de indiska bergen (dvs Himalaya, vilket är känt för sin artrikedom) Bly syftar på här. Kanske hänvisar han till det märkliga fenomenet som utspelar sig varje september/oktober i byn/staden Jatinga, i nordöstra Himalaya, där tusentals fåglar till synes ”begår självmord”. Men fåglar återkommer även i tredje strofen, och där kan syftningen vara till sparvar.

I sista raden syftar Bly eventuellt till Lukasevangeliet 7:11-17, där Jesus uppväcker en änkas son i Nain.

Andra strofen: Här verkar Bly tänka sig att myran redan har planritningen till det intrikata bygget i huvudet. Och att lyckas stjäla bara ett korn från slottet bereder glädje. Myror äter bla. bladlusspillning. ”Bladlössen suger i sig söt vätska från blad och kvistar och deras spillning blir en sockerlösning. Stackmyrans viktigaste mat är socker och en medelstor stack kan äta 10 kg socker under en sommar” (http://www.djurskydd.org/djurfakta/insekter/myra). Dessutom finns det ju en myrart som kallas för sockermyra, och myror är väl allmänt kända för att dras till sötsaker. Den myra som funnit något sött lägger ut ett doftspår så att andra myror också kan hitta till platsen för sötsakerna – liksom Bly gör i sin poesi.

Tredje strofen: får mig att tänka på en text av den Vördnadsvärde Bede i hans ”Historia Ecclesiastica” (The Ecclesiastical History of the English People):
“The present life of man upon earth, O King, seems to me in comparison with that time which is unknown to us like the swift flight of a sparrow through mead-hall where you sit at supper in winter, with your Ealdormen and thanes, while the fire blazes in the midst and the hall is warmed, but the wintry storms of rain or snow are raging abroad. The sparrow, flying in at one door and immediately out at another, whilst he is within, is safe from the wintry tempest, but after a short space of fair weather, he immediately vanishes out of your sight, passing from winter to winter again. So this life of man appears for a little while, but of what is to follow or what went before we know nothing at all. If, therefore, this new doctrine tells us something more certain, it seems justly to be followed in our kingdom.”

Eventuellt kan det även finnas allusioner till mjödhallarna i ”Beowulf”: Där återfinns två mjödhallar: Hrothgars stora sal i Heorot, i Danmark och Hygelacs sal i Geatland. Mjödhallarna fungerade som viktiga kulturinstitutioner, de gav ljus och värme, mat och dryck, och sjungande och festande. Historiskt sett fungerade mjödhallen som en fristad för krigare som återvände från striden, en tillflykt i en farlig och osäker yttre värld som ständigt levde under hotet av angrepp från grannfolken. Mjödhallen var också en plats för gemenskap, där traditioner bevarades, lojalitet belönades, och kanske viktigast av allt, berättelser kunde avlyssnas och rykten kunde spridas.

Fjärde strofen: Här försöker jag få till Blys allitteration ” a laggard, a loafer”. Bly låter nöja sig med att läsa om dem som fått en glimt av Ansiktet. Här verkar Bly syfta till att få en glimt av Guds ansikte (jfr tex Andra Moseboken 33-34 där Mose inte fick se Guds ansikte, utan bara Hans rygg, och på andra ställen står det att Mose samtalade med Gud ”ansikte mot ansikte”, och vidare lärjungarna som fick se den förhärligade Jesus osv).

Femte strofen: Bly gör här en koppling mellan klangen i ”soon”/”you” – och jag försöker därför göra samma klangkoppling mellan ”dö”/”du”. Jag hoppas att det fungerar. Vidare gör Bly här en snygg koppling till nästa strof genom att i dem båda använda dubbeltydigheten i ordet ”sentence” (”mening” respektive ”dom”). Tyvärr lyckas jag inte hitta någon lösning på detta i översättningen.

Sjätte strofen: Bly ställs inför rätta och visar sina valkiga händer, dvs som stulit mycket socker, och tar emot domen: glädje i tusen år!

Det är glädjande härligt, frustrerande och lärorikt att översätta! Kanske visar det sig längre fram att man finner ett eller annat sockerkorn i den egna poetiska fickan?