Jag ber dem att ta en dikt
och hålla upp den mot ljuset
som en diabild
eller lägga örat mot dess bikupa.
Jag säger släpp in en mus i en dikt
och se den treva sig ut,
eller gå in i diktens rum
och famla utmed väggarna efter en ljusknapp.
Jag vill att de ska åka vattenskidor
över en dikts yta
vinka åt författarens namn på stranden.
Men det enda de vill göra
är att binda dikten med rep till en stol
och tortera fram en bekännelse ur den.
De börjar slå den med en trädgårdsslang
för att få reda på vad den egentligen betyder.
——————————————————————-
Introduction to Poetry
från ”The Apple that Astonished Paris”, 1988, av Billy Collins, 1941 – .
I ask them to take a poem
and hold it up to the light
like a color slide
or press an ear against its hive.
I say drop a mouse into a poem
and watch him probe his way out,
or walk inside the poem’s room
and feel the walls for a light switch.
I want them to waterski
across the surface of a poem
waving at the author’s name on the shore.
But all they want to do
is tie the poem to a chair with rope
and torture a confession out of it.
They begin beating it with a hose
to find out what it really means.
