Hemlösa som den dödes pupiller
går vi med grav i våra skrov.
Tungrodda och vilse i trånga hav.
Ärret av ljus i horisonten
driver roddarna att böja sig djupare
och hävande gräva i tunga vågor.
Kartor är inte att lita på här där
hamnarna förskjuts. Bröstkorgens padda
andas häftigt av hopp.
