Flugan flyger lågt utmed golvet,
stiger och landar på skrivbordet
med självsäkert sträckta ben,
putsar sig igen och flyr
till min vänstra knoge
och jag känner vare sig landning
eller avstamp. Vad den liknar oss!
Yrar omkring och landar,
putsar sig, sträcker benen, flyger
igen, landar, går över
ett papper fyllt av text, flyr,
söker värmen i ett blått tyg.
Den är vacker och vintern
kommer emot den.
Se hur viktigt den ställer sig
bredbent på pappret.
Lämnar in med ett omärkbart avstamp
när vintern kommer emot oss.
Stefan Albrektsson Poesi 