Glimmingehus

Tidigare publicerad i Populär Poesi #38 (2018).

En ängslig stjärnbild
vacklar brännvinsdrucken
i vadmal, bröd och välling.
Kvällen klär av sig till natt
där knott dansar till doften av potatis. 

Vildmannen är nykysst och blind.
Stengårdens stupstock
lika gammal som ljudet
som lämnar min mun
för att röra vid väggarna. 

Här blev rädslan sten
som blev till mur som
blev till borg som blev
till vallgrav som blev till
knutar i magen. 

Den avlägsna ensamheten
korsar gården som en strykrädd hund.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta:
search previous next tag category expand menu location phone mail time cart zoom edit close