Glimmingehus

Tidigare publicerad i Populär Poesi #38 (2018).

En ängslig stjärnbild
vacklar brännvinsdrucken
i vadmal, bröd och välling.
Kvällen klär av sig till natt
där knott dansar till doften av potatis. 

Vildmannen är nykysst och blind.
Stengårdens stupstock
lika gammal som ljudet
som lämnar min mun
för att röra vid väggarna. 

Här blev rädslan sten
som blev till mur som
blev till borg som blev
till vallgrav som blev till
knutar i magen. 

Den avlägsna ensamheten
korsar gården som en strykrädd hund.