i.
Med Simlångsdalen i ryggen
och strax efter Esmareds kapell,
stannar jag till vid ”Tre Björkar”
där en schäfer av plast står i hundkoja.
Med pistolen pekar gubben neråt riksväg 25
med stadig hand och utan att blinka: österut.
ii.
Man ska leva för varandra
och bilen står på tomgång. Livet så kort.
Han spottar och torkar sig med handryggen,
nickar och säger: ”Förvisso är det så.”
Med pistolen pekar han neråt riksväg 25
med stadig hand och utan att blinka: österut.
iii.
Och ta vara på den tid man har
så jag fumlar otåligt i handskfacket.
Han rör inte en min och vinden
mojnar i björkarnas lövverk.
Med pistolen pekar han neråt riksväg 25
med stadig hand och utan att blinka: österut.
iv.
Man ska leva för varandra
jag muttrar att jag förstått hans hänvisning,
lägger i ettans växel och varvar
för en gång finns bara minnen kvar.
Med pistolen pekar han neråt riksväg 25
med stadig hand och utan att blinka: österut.
Stefan Albrektsson Poesi 
Underbart att få ta del av ditt musicerande! Bluesen är där; den som säger annat är tappad. Det är som om Dylan börjar med sitt ”on the pavement thinking about the government” och därefter plockar upp Elmore James på väg 25 tillsammans med Ulf Lundell. Love it!
GillaGilla
Tack så jättemycket Henke!!
Hoppas att allt är gott med dig & att skrivprojekten rör sig framåt!!
”Blues…” är en liten Dylanesque i ”Highway 61 revisited”-anda, men transplanterat i den halländska myllan! Plastschäfern är creepy på riktigt! Jag tror att platsen jag skriver om en gång i tiden var nån slags sunkig vägkrog eller liknande. Hur som helst: det är ett evokativt ställe som lockar till fabulerande!!
Spelar & sjunger helt själv, och låten tog 5 x 2.21 minuter att spela in i arbetsrummet ; ) Baskaggen är en kartong med tyg i – alltså riktigt billiga inspelningskostnader!
Allt gott!
Stefan
GillaGillad av 1 person