Ändå,
jag skulle också hoppa
in i ljuset,
om jag fick chansen.
Detta är allt, fältets våta gröna stjälkar
på andra sidan vägen.
De hukar där också, vacklande i skräck
och väljer en märklig flyktväg. Många
bland de döda rörde sig aldrig, men många
bland de döda lever för evigt i det ögonblick
bilen strålkastar mer plötsligt
än deras förare förstår.
Förarna gräver sig baklänges ner i fuktiga gölar
där ingenting föder
ingenting.
På andra sidan vägen dansar grodyngel
på fjärdedelsmånens
nagel. De kan inte se,
inte än.
Small Frogs Killed On The Highway (James Wright, 1927-1980)
Still,
I would leap too
Into the light,
If I had the chance.
It is everything, the wet green stalk of the field
On the other side of the road.
They crouch there, too, faltering in terror
And take strange wing. Many
Of the dead never moved, but many
Of the dead are alive forever in the split second
Auto headlights more sudden
Than their drivers know.
The drivers burrow backward into dank pools
Where nothing begets
Nothing.
Across the road, tadpoles are dancing
On the quarter thumbnail
Of the moon. They can’t see,
Not yet.