Sorry, Mr Zimmerman, but you lied…
Det är trångt i sprättande hajvattnen
och många slipade slipsar
som skär i kakorna här i Båstad.
Hövding Blekta-håret-bakåt-&-ljusrosa-pikétröja
instruerar oss, med hela konsultandedräkten full av mint
solbränd, att gå utanför boxen med drömfångarhåven.
Och så står vi där i hoppringarna igen,
hand i hand som om ingenting förändrats
mer än toppnivån på konsultens bankkonto
och vårt stensjunkande fortsätter. Vi investerar
i oss själva. Vi har gått ner i samma flod
så många gånger. Samma flod, samma vatten.
Även du, min Herakleitos, är en lögnare!
Vi bygger torn av sugrör, “det bondar
och visar rollfördelningar vid rodden”,
säger han med förklarat visionsljus i ansiktet.
Han slår sig för bröstet och säger tokroligt
att vi är släkt med både aporna & Kaj Pollak,
och att vi nu ska spela drama, ”det är ju kul!”
Jag spelar på en skitliten trumma och Sven
har en pelargon på huvudet, ”det är ju kul!”
Hjulen snurrar, kulorna rullar, kulorna krossas,
kultur är pengar, pengar är kultur. Budgetramar
och kulramar till skitliten trumma och pelargon
och jag ser ut genom panoramafönstret
och hoppas innerligt att ingen ska se in,
hur vi går utanför boxen.
Stefan Albrektsson Poesi 